Recension: Division 7 – Hallelujabarn

Varning för repeat när Division 7 släpper indiehit.

En dålig sak med Division 7s nya singel ”Hallelujabarn” är att den inte existerat förrän nu. För oj oj oj, vilken härlig dänga att susa fram genom vårar och knoppars bristande med! Nåväl, jag får vara nöjd över att den från och med nu finns till och för evigt kommer kunna ackompanjera både livsglada och vårdeppiga indiehjärtan i vårt avlånga land genom kommande vårar. För ”Hallelujabarn” är just det, en låt om motstridiga känslor, om vår och möjlighet till förändring. Det som ligger och väntar bakom hörnet om man bara står ut ett tag till. När sångaren Dara Hoel sjunger ”Jag är både låg och hög” sätts pricken precis på vårens oförenliga känslor.

Detta band har helt klart gått sin popskola. Med doft av Hästpojke, Hellström, Peggy Lejonhjärta, Hurula, Florence Valentin, och ja, egentligen, vilket annat tidigt 2000-talsindieband som helst, får dom den svenska indiesjälen att dansa och le. Äntligen har någon tagit över stafettpinnen. Därmed inte sagt att Division 7 på något vis är copycats. Nejdå. Dom här indiekatterna sätter helt klart sin egen touch på soundet och fyller en lucka på dagens pop/rockscen.

”Hallelujabarn” har alla ingredienser en riktigt bra indiehit ska ha. En pangig och allsångsvänlig refräng (dagdrömmer redan om när jag står i publiken och skråldansar med). Underbart desperat pressad popsång. Melodiska gitarrer. Rytmer (hörde jag somriga congas och handklapp?) som får pulsen att skena och sist, men absolut inte minst, den där hemliga ingrediensen (ja, vad är det egentligen?) som får mig att känna mig levande, euforisk och hoppfull. Jag lovar, jag kommer spela sönder den här. Det kanske redan har hänt.

Men, Division 7s nya hit kommer med en varning, för den här låten är farlig. Infall som att klippa svår indiefrilla med rak poplugg skulle kunna förekomma. Tänk då på att det bara är en impuls som du faktiskt inte måste fullfölja. Du kan också få för dig att inte lyssna på något annat och därmed missa massor av annan fin ny musik. Men vad gör det? Du har ju ”Hallelujabarn” nu, och det är faktiskt allt du behöver.